S/Y Nordic Lady


	25 juli 2012 Stiltje när vi lämnar Victoria. Går för motor.
Distans: 20,6 nm Tid: 3,5 tim. Port Angeles, Washington	La´ till vid tullbryggan och ringde tullen för att klarera in i USA. Officeren lovade att komma om 20 minuter. När officer Johnson (svensk-irländare) kom hade han i princip alla papper klara och sa´ att han inte behövde komma ombord. Det hela tog bara några minuter, sedan var allting klart. Därefter la´vi till vid transitbryggan i väntan på väderfönster, för att segla vidare till San Francisco. När vi kommer tillbaka efter en tur på sta´n, ligger en kanadensisk båt bakom oss, med en svensk gästflagga. Efter en stund kommer mannen och säger “Jaha, ni är också från Sverige!” Han är från Göteborg och bosatt i Kanada. Många svenskmöten blir det! 28 juli 2012 Enligt väderprognosen ska det bli nordvästliga vindar, 7-10 m/sek. Perfekt! “Vad bidde det då?” Stiltje! När vi på kvällen passerar Cape Flattery ligger havet spegelblankt, solen skiner och det är varmt och skönt.

	Söndagen och måndagen fortsätter på samma sätt, så det är motorgång som gäller. Vi ser många av havets invånare, späckhuggare, sköldpaddor, sjölejon, knölvalar och haj. Vi funderar lite på bränsleförbrukningen? Om vi ska gå för motor hela vägen till San Francisco, så behöver vi för säkerhets skull bunkra lite mer diesel. När vi på måndagskvällen närmar oss Coos Bay, så börjar styrningen att bli trög. Beslutar att gå in till hamnen för att kolla anledningen till att styrningen inte känns ok och passa på att bunkra diesel. Det finns inte så många ställen att gå in till utefter kusten, så det kändes ju bra att vi befann oss i närheten av en.
Distans: 380 nm Tid: 58,5 tim. Coos Bay, Oregon	När vi lagt till i hamnen, tittar grannen upp ur sin båt. Hälsar oss välkomna och lämnar lite information om hamnen och dess omgivning. Han erbjuder oss att låna hans bil, om vi är i behov av att storhandla. Hans namn är Hakansson (f.d. Håkansson). Jajamen, ytterligare en med rötter i gamla Svedala. Lite senare kommer ett par, som vi först tar som motorcyklister p.g.a. klädseln (svarta skinnjackor), men det visar sig att dom är seglare. Det amerikanska paret blev nyfikna på oss och båten när dom såg oss komma in i hamnen och ville ta en närmare titt. Dom är också på väg till San Francisco med sin båt Scorpion. På kvällen äter vi nyfångad yellow tail rockfish, som vi fick av paret på fiskebåten intill. Den var så god! 31 juli 2012 Janne kollar styrningen och det var ett lager som kärvade p.g.a. smutspartiklar. När det väl är rengjort, fungerar allt som det ska.Här finns det gott om fiskare, både yrkes- och fritidsfiskare. Under sommaren står en man på kajen och fösörjer sig på att rensa fisk åt turister och fritidsfiskare och under vintern kör han taxi.

	Han har många “kompisar” runt sig. Två sälar, en pelikan och naturligtvis många fiskmåsar. Från rensbordet går ett rör ner i vattnet, i vilket han slänger inälvor. Sälarna vet exakt var dom ska ligga under röret för att fånga maten, fiskmåsarna runt omkring dom har inte en chans. Sak samma gäller när pelikanen ligger i vattnet och väntar på godis.

	Hade planerat att fortsätta vår färd i morgon men nu är det oväder på väg, så det är bara att avvakta tills det drar förbi.Det första jag ser följande morgon är ett sjölejon som lojt ligger på en brygga.

	Nu blir det ytterligare en som beger sig till rensbordet för att enkelt skaffa sig föda.

	Sjölejonet hade ett läte, som lät som en siren och det hördes vida omkring. Lätet hördes ofta under de följande dagarna till dess att vi en dag ser två sjölejon, vilka har ett tête-à-tête mitt i hamnen. Vi kan studera dem ganska länge, tills en fiskebåt kommer in hamnen och närmar sig dem, då dyker dom. Efter detta upphör sirenen att ljuda, nu har honan kommit som hanen kallat på. 4 augusti 2012 Kastar loss på morgonen, men när vi kommer ut på havet är det sydliga vindar och 3-4 m vågor emot oss. Detta stämde inte alls med väderprognosen!? Beslutar att vända tillbaka, ingen orsak att kämpa emot naturens krafter. Efter 1,5 timme är vi tillbaka i hamnen igen. 7 augusti 2012 Nytt försök att segla vidare och nu stämmer väderprognosen när vi kommer ut till havs.
Distans: 172 nm Tid: 31 tim. Eureka, Kalifornien	Får den sista lediga platsen i hamnen. Personalen på hamnkontoret blir glada och tycker att det är så trevligt att få beök från Sverige, det har dom aldrig varit med om förut. Vi är tre gästande båten, dom andra är från Oregon och södra Kalifornien. Många bor ombord på sina båtar och en av dem första som vi träffar är Holmkvist. Gissa var han har sina rötter? Träffar också bl.a. Keiko från Japan, som kom hit för att studera till sociolog och bor numera på en båt tillsammans med sin amerikanska man. Hennes man hittade vid ett tillfälle en bit av ett religiöst föremål från Japan, som kommit flytande hit efter tsunamin. Tonvis av bråte kommer flytande från Japan till Nordamerikas västkust, från bilar, fartyg till kläder, plastsaker m.m. Några andra som också trivs i hamnen, är dessa två.

	Eureka är en trevlig liten stad, speciellt gamla sta´n med de fina trähusen. Ett extraordinärt hus är Carson Mansion, det är det mest omskrivna och fotograferade Viktorianska huset i Kalifornien och kanske också i USA. William Carson tjänade en förmögenhet på trävaruhandel. Några år senare lät han och hans fru bygga The Pink Lady tvärsöver gatan, som bröllopspresent till deras son.

	10 augusti 2012 Under helgen hyrde vi en bil. Först åkte vi norrut genom Redwood nationalpark och det blev ett glatt återseende med den trötte indianen, statyn End of the trail, som Janne såg första gången i början på 50-talet

	Sekvojaträden (redwood) är gigantiska och det är mycket behagligt att fara genom skogen och se solstrålarna sila mellan de höga topparna.


	På kvällen kom vi till indianreservatet Hoopa Valley, där vi tog in på motellet. Flickan som skrev in oss berättade att indianerna firade Independence Day, att det var rodeo på andra sidan floden och sent på kvällen skulle det bli ett fyrverkeri. Vi tog bilen till platsen för rodeon, där det var fullt av folk och rörelse. Barnen hade nummerlappar på ryggen, ifall dom skulle tappa bort sina föräldrar eller vice versa.


	På söndagen bilade vi söderut i Redwood nationalpark. Vi såg bl.a. det odödliga trädet, som överlevt ett blixtnedslag som avlägsnade toppen, skogshuggarens yxa, skogsbrand och en översvämmning 1964. (ovanför den symboliska yxan ser man en fisk, som visade hur högt vattnet steg)

	Vi åkte också igenom ett träd med bilen (Har en bild hemma från 50-talet, när Janne och hans föräldrar åkte genom samma träd).

	I Miranda stannade vi och åt lunch.

	Här träffade vi också mannen som vi såg utefter vägen, komma rullande en jordglob tillsammans med sin hund. En märklig syn! Han berättar att han gått från Seattle och var på väg till Los Angeles. Han gick på detta sätt för att stödja dom diabetessjuka. Han hade själv inte diabetes, men hans bror, hans mamma, hans..... var diabetessjuka. Han sa´att man inte skulle ta på globen, för hunden vaktade sin värld.

	På hemvägen tog vi en avstickare för att titta på ett fort. Färden gick på slingrande, smala vägar, genom höga berg och djupa dalar, genom höga berg och djupa dalar ... men inte kom vi till någor fort. Vägen kändes ändlös och det var ökenvärme, så vi vände och åkte tillbaka samma väg.

	Tillbaka till Eureka där det är rått och lite kyligt, mot ökenvärmen inåt landet. Under augusti månad är det dimma 24 dagar av 31! Nu är det dags att vänta på väderfönster igen, ser ut som om vi kan gå på torsdag. 16 augusti 2012 Kastar loss och ger oss av med tidvattnet på f.m., räknar med att det tar ett par dygn till San Francisco.När vi passerar Kaliforniens västligaste udde, Cape Mendocino är det stiltje. Hittills har det varit stiltje vid alla kap som vi seglat (gått för motor) förbi!

	Seglatsen går bra, nästan för bra. För att inte komma fram i mörker saktar vi ned långt innan. De sista timmarna är dryga i väntan på gryningen. När solen börjar gå upp fortsätter vi seglatsen till vårt mål, Marina Village Yacht Harbor, Alameda. Michael och Larissa, som vi träffade på Hawaii, har tipsat oss om denna marina.
Distans: 244 nm Tid: 47 tim. Marina Village, Alameda	Vi passerar under Golden Gate-bron (2150 m lång) och förbi Alcatraz, det är en härlig känsla att på egen köl komma hit. Sist vi var här, åkte vi på bron.

	Ser San Francisco på styrbordssidan och på babordssidan kanalen som vi ska igenom för att komma till marinan. Vi har bokat plats i förväg, så vi vet var vi ska lägga till bland 750 platser. När vi knutit fast damen ifråga, ringt tullen och besökt hamnkontoret är det dags att knyta sig. Vi sover några timmar och därefter går vi en tur runt i den närmaste omgivningen. Tillbaka på båten får vi många besök och alla hälsar oss välkomna till marinan. De frågar “Kommer ni från Sverige?” “Har ni seglat ända hit?“ “När seglade ni från Sverige?” och säger “Wow!” “Awesome!” “Amazing!” Många erbjuder sina tjänster, om vi vill ha hjälp med något eller tips på olika saker. Grannbåten erbjuder oss att använda hans nätverk och vi får lösenordet. Så nu kan man sitta på båten i lugn och ro och surfa. Slipper traska iland och ibland långa vägar, för att få tillgång till WiFi. Av ett par blir vi bjudna på middag till kvällen, tillsammans med deras grannar. Så vänligt!Varje dag gör vi cykelutflykter i den idylliska omgivningen, det är så trivsamt i Alameda. 22 augusti 2012 Cyklar till färjelägret och tar färjan över till Fisherman´s Wharf, San Francisco. Passar på att äta lunch i det historiska kvarteret. Sedan cyklar vi till San Francisco Bay där katamaraner AC45, träningstävlar för America´s Cup 2013 och två svenska båtar deltar. År 2013 tävlar dom med AC72, världens snabbaste båtar, enligt uppgift.

	När vi senare sitter i sittbrunnen och äter, hör vi en röst som säger, “är ni också svenskar?” Det visar sig att det är Per från Sverige, bosatt med sin familj en bit härifrån och har sin båt i marinan. Vi berättade om vilket vänligt bemötande vi hade fått från första början och då sá Per, “kanske man ska hissa den svenska flaggan?”Emellan alla utflykter har vi ägnat oss åt båtvård (tvätta, vaxa, polera) och klädvård (tvätta, torka, vika)... Här är det perfekt att arbeta utomhus, varmt mikroklimat. På marinans hemsida står: Leave the fog horns behind you and come where it´s always sunny! (Lämna mistlurarna bakom er och kom dit där det alltid är soligt!) Det stämmer verkligen, sol och lagom varmt varje dag. Dessutom som ett extra plus så är det inte dyrt här, ungefär hälften mot vad vi tidigare har betalat i hamn/marinaavgifter.

	27 augusti 2012 Idag cyklade Janne till Alameda Point för att göra ett besök på hangarfartyget USS Hornet, vilket sjösattes i augusti 1943. Fartyget byggdes på bara 16 månader och en fjärdedel av byggarbetarna var kvinnor. Hornets längd 272 m, bredd 58 m. Hornet deltog i andra världskriget och Vietnamkriget . År 1969 bärgade Hornet rymdkapseln Apollo 11 med Neil Armstrong ombord (den förste som gick på månen) och övrig besättning. Några månader senare bärgades också rymdkapseln Apollo 12 och dess besättning. Fartyget har fått de flesta utmärkelser i den amerikanska marinen.